Reservdelar är (förstås) bra. Konceptet är väl uttänkt. Du har en sak. Den går sönder. Istället för att köpa en ny sak köper du en reservdel till den gamla saken och återställer dess funktion, till bråkdelen av priset för en ny sak. Enkelt! Men som dedikerad hemmafixare har jag gått igenom en hel del reservdelar, och jag det här kan jag berätta: reservdelar är en besvikelse.
Det fungerar så här: Saken går sönder. Man saknar sin fungerande sak. Man beställer en reservdel. Än så länge är allt i sin ordning – enda alternativet är ju att köpa en ny sak, och det vet man ju, som 2000-talsmänniska, att det är dumt. Men sen händer något (för mig, i alla fall): saken får helt nya dimensioner. Man tänker sig att "bara jag hade reservdelen, då skulle vi ha det så kul ihop, jag och saken". Förväntningarna skruvas, helt i onödan, upp och man börjar tänka att den fungerande saken är lika spännande som en ny sak.
Så kommer reservdelen. Man lagar saken. Och upptäcker att det är samma gamla sak man alltid haft. Den kan inget nytt. Den ser inte ens annorlunda ut. "Det här var ju inte särskilt kul", tänker man medan man använder sin sak, "och jag som trodde att allt skulle bli annorlunda nu när jag reparerat dig".
Så kommer reservdelen. Man lagar saken. Och upptäcker att det är samma gamla sak man alltid haft. Den kan inget nytt. Den ser inte ens annorlunda ut. "Det här var ju inte särskilt kul", tänker man medan man använder sin sak, "och jag som trodde att allt skulle bli annorlunda nu när jag reparerat dig".
3/5
(en fungerande sak är trots allt mycket bättre än en trasig sak).
(en fungerande sak är trots allt mycket bättre än en trasig sak).
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaFörst och främst, +1 på wsxwhx713.
SvaraRaderaJag tycker att du missar en dimension till det här.
Behovet av en reservdel kan även skapas när man optimerar en pryl och i samband med det pajjar något. Alltså att man själv skapar behovet av reservdelen.
Jag tror att men på det sättet ändrar på reservdeles värde och den skiftar från att vara en nödvändighet till att bli en del av optimeringen.
På detta sätt kan man rättfärdiga reservdelen på ett annat sätt, när det får från att vara "en del man behöver för att få det att fungera" till en "del till optimeringen".
Detta spär sedan på känslan av att den trasiga prylen kommer att var fantastisk när den fungerar igen. Man sätter alltså upp sig själv inför en ännu större besvikelse.