Bakfylla

Synergieffekten av illamående, ångest, huvudvärk och trötthet är fruktansvärd, men fungerar samtidigt avskräckande mot fortsatt alkoholkonsumtion. "Bitterljuvt" känns dock som helt fel ord för att beskriva fenomenet.

3/5

In the flowers, My girls - Animal Collective

(det var hit alla vägar ledde)

Konstiga ljud! Som loopas! Sen överdubbningar på proverb (i motsats till reverb) och nu börjar man snurra i en cirkel men det finns handklapp där! och den där långsamma gitarren/harpan/whatevern med och en Panda Bear och handklapp och än går det ganska långs... och sen faller man ner i the rabbithole och där står världens största trummor och en sjuk orgel och nu kommer leendet...

(vi fortsätter!)

och nu är det uppenbart att man är på en klubb, och det är dubbade pandor på pandor på arpeggiosyntar och det är valar som pratar om att ta en kopp te, sen dmm-dmm tsk, tänk dig att du blir skjuten i slowmotion fast din död är inget jobbigt, utan precis vad du och hela världen önskat sig, kanske lever du fast bara med helt nya perspektiv, och titta, ovanför det midjehöga gräset ser du en dimma som är hälften funk och hälften... funk komma rullande och den har inte heller några problem med din död, etc

6/5

@ Spotify

You have cum in your hair and your dick is hanging out - The Palace Brothers

Med en låttitel som den här kan det inte bli mycket bättre, tänkte jag säga. Men sen kommer raden "if god could make me cry" och det falska pianoackordet på det... Sen händer tyärr inte så mycket mer, och jag blir irriterad, för jag vet att någonstans finns en annan version i högre takt och med syntar som är mycket bättre.

2/5

One - Metallica

Det börjar med krig (och slutar med kärlek), men för de här Saving Private Ryan-öronen låter det inte tillräckligt mycket krig, det är krig med åttitalsreverb och på samma sätt fortsätter det, det är snyggt solo men det är snyggt solo med åttitalsreverb och sen sång på samma sätt... Och när "hold my breath as i wish for death"-refrängen sätter igång så blir gitarrerna som en ljudfond snarare än en del av låten.

Fan, tänker jag. Fan, det här skulle kunna vara så jävla bra. Men nu har jag kommit till "darkness, imprisoning me" och det blir inte bättre.

2+/5

Wet and rusting - Menomena

Jag har ju lyssnat på denhär nästan hundra gånger, men den svepande basen och sen pianoklinkandet och gitarren som startar och stoppar och startar och stoppar och sången som är någonstans väldigt nära James Iha och glockenspiel och de otroligt dova baskickarna och start och stopp och trummorna som öser in och pianot och sen blir det en annan låt och tillbaka igen och någonstans nu så är popmelodiöronen helt vilse och det var väl alltid det man önskade sig, och sen störtdyker man ner i truminferno igen. !

4+/5

Mäklarbricka

Skulle någon komma in med en mäklarbricka skulle jag antagligen ge mig på att konsumera den, och sedan kräkas. Eller så skulle jag aktivt undvika den. I båda fallen manifesteras mäklarbrickans onödighet.

1/5 (om man inte är i Åre och har dåligt med pengar samt fylla och blir bjuden på den av en man som du tar för en idiot men visar sig vara reko, isåfall 3+/5. har du någonsin blivit bjuden på mäklarbricka av en tjej, kontakta massmedia).

Bord

Vad gjorde man innan bord? Man gick antagligen på alla fyra och tyckte att marken dög alldeles tillräckligt. Men med dagens samhälle (etc.) i åtanke så känns bord som ett grundläggande behov. Bord! Bord till alla!

5/5

I was dancing in a lesbian bar - Jonathan Richman

Jonathan är !såhär! nära micken och det är bara halva historien,

aouh, aouh, aouh

(lite väl långt solo)

men det är jävligt snyggt hur han hoppar över vissa takter på... (rytmgitarren) samtidigt som det känns lite tunt ibland, samtidigt som texten är helt fabulös.

vi säger 3+/5 med option på 5/5 om man står utanför Debaser och är på rätt humör.

Black dog - Led Zeppelin

Det är väl kanske fjärde gången jag lyssnar på Led Zeppelin med någon slags koncentration. Det är rätt bra smutsigt, men eftersom jag hör det här sju år efter jag första gången hörde Queens of the Stone Age så känns det som att de skulle kunna jobba mer med distpedalerna. Och sången med.

2/5

Tasmanian pain coaster - El-P

Arpeggio FTW, MF! Äh. Men det här säljer ju ut butiken direkt. Död i rymden vill alla veta mer om, sen kommer lite ljudbands-gnissel, och HÄR dyker arpeggiot på, 1-2-3 en espanol och sen låter El-P som en sur jävel och det är snyggt med "I maintain" som är ett citat och ett rim och för en gångs skull är något inte post-, det är bara apokalyps, heja, ska jag någonsin behöva spy igen så väljer jag gärna det här som soundtrack.

4/5

@ Spotify

Strumpa

Strumpor är naturligtvis bra. De agerar värmande, stötdämpande, fuktabsorberande och slätar ut ojämnheter i fotbeklädnader. Men det känns som att det finns några bitar kvar av pusslet. Jag ser potential i strumpor , men jag tror att de har mer att göra.

3+/5

Gaffel

Inför vissa uppenbarelser står man bara stum. Som när man äter stuvade makaroner med falukorv och plötsligt reflekterar över redskapet man håller i vänster hand. En gaffel. Ditt namn, din konstruktion, dina tänder, ditt grepp. Gaffel. Jag önskar att mänskligheten fått slita med sked och kniv tills jag fick uppfinna dig --- sen resa mig upp inför hela världen, se mig runt, vänta några sekunder och sedan säga "det här, det här är Gaffel".

5/5

Walking with thee - Clinic

Det här är bra. Det är en låt. Man lyssnar på en melodi. Det finns trummor. De är där. Hela vägen till refrängen så är de bara där. De driver på som duktiga jävla drängar och sen bara

. . . . . . . .
NO!

4/5