Reservdelar.

Reservdelar är (förstås) bra. Konceptet är väl uttänkt. Du har en sak. Den går sönder. Istället för att köpa en ny sak köper du en reservdel till den gamla saken och återställer dess funktion, till bråkdelen av priset för en ny sak. Enkelt! Men som dedikerad hemmafixare har jag gått igenom en hel del reservdelar, och jag det här kan jag berätta: reservdelar är en besvikelse.

Det fungerar så här: Saken går sönder. Man saknar sin fungerande sak. Man beställer en reservdel. Än så länge är allt i sin ordning – enda alternativet är ju att köpa en ny sak, och det vet man ju, som 2000-talsmänniska, att det är dumt. Men sen händer något (för mig, i alla fall): saken får helt nya dimensioner. Man tänker sig att "bara jag hade reservdelen, då skulle vi ha det så kul ihop, jag och saken". Förväntningarna skruvas, helt i onödan, upp och man börjar tänka att den fungerande saken är lika spännande som en ny sak.

Så kommer reservdelen. Man lagar saken. Och upptäcker att det är samma gamla sak man alltid haft. Den kan inget nytt. Den ser inte ens annorlunda ut. "Det här var ju inte särskilt kul", tänker man medan man använder sin sak, "och jag som trodde att allt skulle bli annorlunda nu när jag reparerat dig".

3/5


 (en fungerande sak är trots allt mycket bättre än en trasig sak).

Att vara förkyld.

Mitt största problem med förkylningar är inte att man är matt, etc. Det är att jag blir dum i huvudet. Som om jag är redigt bakfull, fast (ibland) utan huvudvärk. Dum i huvudet är en dålig beskrivning, och för övrigt är det rätt redudant att beskriva var i kroppen dumheten är lokaliserad. Det är mer som att hela hjärnan klockar ner lite. Drar ner till halvfart. Jag kan till exempel, som just nu, sitta och halvgapande titta ut genom fönstret, på ett träd. Länge. Det kan jag inte annars. Alltså, det är inget särskilt med trädet. Det är ett träd, det är utan löv och jag har inga djupare tankar på gång samtidigt. Jag sitter bara och glor på ett träd, munnen öppen och allt. Flera sekunder. Så kan man inte hålla på. Kanske handlar det inte om att man blir dummare, utan om att man är trött. Man orkar inte så mycket. Ett träd räcker bra. Och slipper man hålla munnen stängd så är det en extra komfort. Det kanske är att man är matt? OK, då är det det som är mitt största problem med förkylningar.

Den enda fördelen med förkylningar, det är att de går över. Först är man sjuk, man glor på träd, man droppar snor överallt, man träffar ingen. Allt är skit. Men sen får man komma tillbaka till världen. Och det där är grymt! Första dagen man träffar människor, helst vänner, efter att ha varit isolerad i en vecka är fantastisk. Man är inte längre matt! Man kan prata! Och bygga komplexa meningar! Och få svar på dem! Av människor! Allt detta leder till att man uppskattar livet som frisk lite mer. Sen går det en dag, och så glömmer man bort att man skulle kunna ha det lite sämre.

1+/5

Jogging (på vintern)

Jag joggade igår (det är vinter).

När man joggar på vintern svetttas man nästan inte.

Man är nästan ensam i spåret (det är vinter).

Och som folk tittar.

Man är inte längre en av hundratals människor som ger sig ut i spåren för att jogga under badsäsongen; nej, man trotsar väder och vind, blir en atlet, en man med ideal, mål och vilja av rostfritt stål. Titta, där springer en man som bygger imperier, säger föräldrar till sina barn. Titta, där springer en riktig karl, en sån du behöver, säger någon till sin nydumpade tjejkompis.

Efter åtta kilometer kom jag hem till den färdigtorkade tvätten i tvättstugan (vid det här laget var jag inte längre Emil, utan en technicolor-version av mig själv), bar hem den, duschade och åt middag. Och sen,

sen tryckte jag i mig skräp-sitcoms och choklad tills jag somnade. Titta! Där ligger en man som...

5/5

Kaffe, del 2.

Jag erkänner: det fanns en agenda. Jag tänkte mig att jag skulle komma ner från mitt kafferus runt klockan 12, få monumental ångest och skriva ett kallsvettigt inlägg där jag gav kaffe 1/5. Men den här gången lyckades jag kanalisera Kraften och fick något gjort. Därmed ingen ångest. Och kaffe får behålla sitt toppbetyg. För den här gången.

Kaffe, del 1.

Jag har kaffe i mina vener. Kaffe! Kaffe eyes! En referens till Primal Scream! Åååh, jag ska göra allt och det ska bli bra! Kaffe!

5/5

Jogging

Själva joggandet är, beroende på tillfället, någonstans mellan helt OK och vidrigt. Det finns folk som säger att det är härligt, men de ljuger för sig själva (vilket i sig är ett så roligt drag att det är OK). Tillflödet av Lutheransk stolthet och endorfiner efteråt, samt möjligheten att säga "hej! nej, jag var ju ute och joggade så jag missade att du ringde. puh!" är däremot underbar. Och så är det ju populärt att inte vara fet också.

4/5

Folk som ljuger för sig själva: 4/5 om man kan skratta åt dem på avstånd. Om man måste bekräfta deras jävla lögner hela tiden halkar de snabbt ner till 1/5.

Pretentioner

Jag är under utveckling, men är på väg att bli en människa som tänker "pretentioner – bra!".

Varför då?

Det är kul när människor törs, helt enkelt.

4/5

Semlor

Semlor är så pass bra att de borde säljas året runt. Tillsammans med julmust. I en butik som säljer saker som borde säljas året runt (men inte gör det).

Nackdelen, ur semmelproducenternas synpunkt, är att man antagligen skulle äta färre semlor per år då än man gör nu. Som exempel har jag det senaste året ätit minst fyra semlor, men max ett wienerbröd. Jag gillar wienerbröd, och skulle säkert vilja se dem i en butik som säljer saker som borde säljas året runt (men inte gör det) om de var säsongsbundna, men eftersom de alltid finns tillgängliga så får de ingen hype.

Samtidigt har semlorna, precis som allt annat, börjat få allt längre säsonger. Folk är vana att få vad de vill ha när som helst. Det är en socialpsykologisk effekt av Internet och kallas "bortskämdhet". Så man kan fråga sig hur lång en semmelsäsong kan bli innan hypen försvinner och semlan tas för given.

Å andra sidan. Internationella fredsdagen är en dag. En dag i november när man ska ta en paus från krig. Och det räcker för att folk ska finna det oemotståndligt att ha ihjäl varandra. Så det finns nog marginaler.

4+/5

Att vakna några minuter innan väckarklockan ringer, men ändå vara pigg och utvilad.

Det här är ju jag just nu, alltså. I limbo, mellan sömnen och dagens egentliga början. Jag gillar det. Jag gillar det mycket. Jag har redan hunnit skriva upp en fantastisk idé som ska minska segregationen i samhället. Den heter "Hipsters till Förorten" och kan liknas vid "Föräldrar på Stan" men utan den trista attityden. Detta istället för att ligga med stängda ögon, halvöppen mun och se löjlig ut!

Nu är det istället ett tag sen väckarklockan ringde och jag måste skynda mig.

4/5

Motorola RAZR v3

RAZR v3 är en clamshell-telefon som släpptes 2005. Att använda den som något annat än telefon 2009 känns förlamande. Efter ett par dagar ger man helt upp tanken på att fota eller surfa, och lika kort tid tar det innan man skriver SMS med total respektlöshet för versaler och korrekt punktuation. Efter en vecka ryker respekten för mottagaren helt – eftersom man själv inte orkar stava ord korrekt, hoppas man att den som tar emot dem orkar dekryptera dem.

Däremot är det kul att fysiskt få utföra handlingen "att lägga på luren" - speciellt om folk inte svarar. Med ett handledsknyck slår man igen telefonen med ett ljudligt "slap!" och känner sig plötsligt lite bättre till mods. Om man inte fått fingrarna i kläm.

2/5

Hello Saferide på Spegeln i Gävle

När man är på konsert och kan se sig omkring och vara en lycklig människa och överallt finns en vän och där finns musiken som bär ens kärlek till livet framåt, då ska man fan inte fundera så mycket.

4+/5

@ Spotify

Please don't leave me - Pink

Pink står i en dusch och sjunger. En "rockgitarr" med stora citattecken dyker upp. Pink lämnar duschen och sjunger skolat "rivigt". Det känns som en rätt trött låt, det här: "var sjysst och lämna mig inte", liksom. Ändå, det här är inte så irriterande som jag förväntade mig. Blir nog (just därför) ingen rejäl hit, men för ~70 svenskar som hittar sin bästa nya musik på Rix FM kommer det här bli en separationslåt som de sitter och gråter till samtidigt som de går igenom nostalgiretuscherade kärleksmontage i huvudet. Det är i sig självt bra jävla sorgligt.

1+/5

@ Spotify

Lunch

Vad fan ska man säga? Jag har just ätit lunch. Hade jag inte gjort det hade jag fortfarande suttit här, men jag hade varit en sur jävel. Lunch är grymt, det är bara att inse.

5/5

Måndagar

Epitetet "första dagen i veckan" ger måndagen en oförtjänt positiv klang. Och precis som i Gremlins-paradoxen (när slutar klockan vara "efter midnatt"?) kan man fråga sig om måndag verkligen är den första dagen. Kanske är det den sista dagen; tillsammans med söndag är den i alla fall tveklöst en av de sämsta dagarna. Det är en mycket ångestfull och grådassig strid på kniven, men just nu vinner måndag.

2/5 (något får man ju i alla fall gjort).

Att öva

I veckan har det visat sig att termen "övning ger färdighet" faktiskt stämmer. Mycket väl. Mitt tips till dig som vill bli bra på något: öva! Mycket!

5/5

Bakfylla

Synergieffekten av illamående, ångest, huvudvärk och trötthet är fruktansvärd, men fungerar samtidigt avskräckande mot fortsatt alkoholkonsumtion. "Bitterljuvt" känns dock som helt fel ord för att beskriva fenomenet.

3/5

In the flowers, My girls - Animal Collective

(det var hit alla vägar ledde)

Konstiga ljud! Som loopas! Sen överdubbningar på proverb (i motsats till reverb) och nu börjar man snurra i en cirkel men det finns handklapp där! och den där långsamma gitarren/harpan/whatevern med och en Panda Bear och handklapp och än går det ganska långs... och sen faller man ner i the rabbithole och där står världens största trummor och en sjuk orgel och nu kommer leendet...

(vi fortsätter!)

och nu är det uppenbart att man är på en klubb, och det är dubbade pandor på pandor på arpeggiosyntar och det är valar som pratar om att ta en kopp te, sen dmm-dmm tsk, tänk dig att du blir skjuten i slowmotion fast din död är inget jobbigt, utan precis vad du och hela världen önskat sig, kanske lever du fast bara med helt nya perspektiv, och titta, ovanför det midjehöga gräset ser du en dimma som är hälften funk och hälften... funk komma rullande och den har inte heller några problem med din död, etc

6/5

@ Spotify

You have cum in your hair and your dick is hanging out - The Palace Brothers

Med en låttitel som den här kan det inte bli mycket bättre, tänkte jag säga. Men sen kommer raden "if god could make me cry" och det falska pianoackordet på det... Sen händer tyärr inte så mycket mer, och jag blir irriterad, för jag vet att någonstans finns en annan version i högre takt och med syntar som är mycket bättre.

2/5

One - Metallica

Det börjar med krig (och slutar med kärlek), men för de här Saving Private Ryan-öronen låter det inte tillräckligt mycket krig, det är krig med åttitalsreverb och på samma sätt fortsätter det, det är snyggt solo men det är snyggt solo med åttitalsreverb och sen sång på samma sätt... Och när "hold my breath as i wish for death"-refrängen sätter igång så blir gitarrerna som en ljudfond snarare än en del av låten.

Fan, tänker jag. Fan, det här skulle kunna vara så jävla bra. Men nu har jag kommit till "darkness, imprisoning me" och det blir inte bättre.

2+/5

Wet and rusting - Menomena

Jag har ju lyssnat på denhär nästan hundra gånger, men den svepande basen och sen pianoklinkandet och gitarren som startar och stoppar och startar och stoppar och sången som är någonstans väldigt nära James Iha och glockenspiel och de otroligt dova baskickarna och start och stopp och trummorna som öser in och pianot och sen blir det en annan låt och tillbaka igen och någonstans nu så är popmelodiöronen helt vilse och det var väl alltid det man önskade sig, och sen störtdyker man ner i truminferno igen. !

4+/5

Mäklarbricka

Skulle någon komma in med en mäklarbricka skulle jag antagligen ge mig på att konsumera den, och sedan kräkas. Eller så skulle jag aktivt undvika den. I båda fallen manifesteras mäklarbrickans onödighet.

1/5 (om man inte är i Åre och har dåligt med pengar samt fylla och blir bjuden på den av en man som du tar för en idiot men visar sig vara reko, isåfall 3+/5. har du någonsin blivit bjuden på mäklarbricka av en tjej, kontakta massmedia).

Bord

Vad gjorde man innan bord? Man gick antagligen på alla fyra och tyckte att marken dög alldeles tillräckligt. Men med dagens samhälle (etc.) i åtanke så känns bord som ett grundläggande behov. Bord! Bord till alla!

5/5

I was dancing in a lesbian bar - Jonathan Richman

Jonathan är !såhär! nära micken och det är bara halva historien,

aouh, aouh, aouh

(lite väl långt solo)

men det är jävligt snyggt hur han hoppar över vissa takter på... (rytmgitarren) samtidigt som det känns lite tunt ibland, samtidigt som texten är helt fabulös.

vi säger 3+/5 med option på 5/5 om man står utanför Debaser och är på rätt humör.

Black dog - Led Zeppelin

Det är väl kanske fjärde gången jag lyssnar på Led Zeppelin med någon slags koncentration. Det är rätt bra smutsigt, men eftersom jag hör det här sju år efter jag första gången hörde Queens of the Stone Age så känns det som att de skulle kunna jobba mer med distpedalerna. Och sången med.

2/5

Tasmanian pain coaster - El-P

Arpeggio FTW, MF! Äh. Men det här säljer ju ut butiken direkt. Död i rymden vill alla veta mer om, sen kommer lite ljudbands-gnissel, och HÄR dyker arpeggiot på, 1-2-3 en espanol och sen låter El-P som en sur jävel och det är snyggt med "I maintain" som är ett citat och ett rim och för en gångs skull är något inte post-, det är bara apokalyps, heja, ska jag någonsin behöva spy igen så väljer jag gärna det här som soundtrack.

4/5

@ Spotify

Strumpa

Strumpor är naturligtvis bra. De agerar värmande, stötdämpande, fuktabsorberande och slätar ut ojämnheter i fotbeklädnader. Men det känns som att det finns några bitar kvar av pusslet. Jag ser potential i strumpor , men jag tror att de har mer att göra.

3+/5

Gaffel

Inför vissa uppenbarelser står man bara stum. Som när man äter stuvade makaroner med falukorv och plötsligt reflekterar över redskapet man håller i vänster hand. En gaffel. Ditt namn, din konstruktion, dina tänder, ditt grepp. Gaffel. Jag önskar att mänskligheten fått slita med sked och kniv tills jag fick uppfinna dig --- sen resa mig upp inför hela världen, se mig runt, vänta några sekunder och sedan säga "det här, det här är Gaffel".

5/5

Walking with thee - Clinic

Det här är bra. Det är en låt. Man lyssnar på en melodi. Det finns trummor. De är där. Hela vägen till refrängen så är de bara där. De driver på som duktiga jävla drängar och sen bara

. . . . . . . .
NO!

4/5